Johannes...

Det är en mycket nedstämd johannes vid tangenterna ikväll.
Kvällens runda gick inte som planerat.
Förutsättningarna var inte dom bästa. Kallt, blåsigt och rått i luften. Men det har inte varit nåt som hindrat mig innan.
Men idag gick det inte min väg. Kände efter ca 5km att kroppen inte var på hugget som den brukar. Ena vaden värkte och det var jobbigt att hålla 4min/km tempo som jag annars kan hålla i två mil.
Men efter 6.5 km sa det stopp. Längst ut på stensö gav vaden upp. Stretchade lite. Testade att jogga. Men det gick inte. 3.5 km promenad (långsammare än dom som är ute och rastar hundarna) hem hade jag framför mig.
Stretchade och småsprang lite ett par gånger på vägen hem men det gick inte. Blev bara värre och värre.
Många kanske tänker, "men det går väl över tills på lördag, nog bara lite kramp". Och visst det kanske bara är kramp. Men
det är inte där problemet ligger. Efter förkylningen och det oönskade träningsuppehållet var jag tvungen att vara på topp och kunna presetera max vid vartenda träningstillfälle. Annars kommer jag inte upp i den form jag vill ha till loppet. (15km terräng under 60min). Lidingöloppet är så pass ansträngande att om jag inte är på topp, och känner halvvägs att jag måste hålla igen för att ens ta mig i mål, så vill jag inte vara med och riskera att skada mig inför min semester på Bali. Kanske lite barnsligt men så är det.
Nu ska jag massera min vad och försöka springa på onsdag. Om det inte går bra då så vet ni vad som gäller.
Johannes