Johannes...

Lördag 06.53.

Då var det strax dags. Imorgon åker jag upp till stockholm för att springa Lidingöloppet M22 15km på lördagsmorgonen.
Om jag är nervös? Ja det är jag! Nervös för att inte kunna springa så fort som jag önskar. Om det vore flack löpning skulle jag nog kunna springa på 60 min (4min/km) Men nu är det djävulsk terräng. Hur djävulsk den är vet jag inte, vet bara att detta lopp är det jävligaste man kan springa. Jag pressar en del Promoe - Long Distance runner i mp3spelaren för att få upp pumpet.
"Like an athlete, a long distance runner
 On a track meet spring, fall, winter, summer
They attack me, but it gon' make stronger"
Funkar lika bra var gång!

Vad har jag för mål/förväntningar med detta lopp?
Till en början så anmälde jag mig mest för att ha något att sikta på. Det är så oerhört mycket lättare att fokusera och göra träningen seriös då. Nästa år räknar jag med Göteborgsvarvet, Sthlm Marathon och Victorialoppet.
Tillbaka till lidingö...
Jag ska gå ut lugnt, och öka succesivt, göra mitt bästa för att inte ryckas med i galningarnas tempo. Men det är nog lätt att göra det. Vi är inte många som springer min klass. Endast ett 40-tal. Man vill ju inte vara sist ut från startområdet...
Tänkt försöka hålla en kilometertid på 4.30. Gör jag det går jag i mål på 67min drygt. Vore inte en tid i klass med deras, men jag skulle vara nöjd! Mer än nöjd. Mitt första 15-km lopp, första terrängloppet, jag är glad hur det än går. Men känner jag mig själv så kommer jag vara äkligt trött efter det hela.
Återkommer med info från loppet på lördag. Nu kan man bara önska mig lycka till och hoppas att träningen inte varit i onödan.

Äntligen har en ny säsong av Family Guy börjat!
Det första avsnittet är ett dubbelavsnitt och heter kort och gott "Star Wars"

A long time ago, but somehow in the future....

"Episode IV
A New Hope
It is a time of civil war and renegade paragraphs floating through space.

There´s cool space battles, and the bad guy is the good guy´s dad, but
you don´t find that out til the next episode.

And the hot chick is really the sister of the god guy, but they don´t know it, and they kiss.
Which is kind of messed up. I mean, what if they had done it, instead of just kissed.

Angelina Jolie kissed her brother. Yeah, she said. You know it, I know it and her dad knows it. That´s why they hardly talk anymore. You can run away to Africa, but you can´t run away from the truth.

Oh, by the way, here´s a tip for you: when this is over, go out and rent the movie "Gia." She´s way naked in it, and makes out with another chick and everything. It´s awesome.
I stumbled across it late night on HBO after I had just got back from hockey, but I almost fainted. But I digest...

Princess Leia was coming back from buying space groceries when this happened..."


Ahh, detta ger höga förväntningar på kommande säsong!

Jag måste bara få avslöja en sak...
Alla som följer FG vet att Meg är den hatade ungen, "Save me, think that I´m your child... NOT MEG!!!" osv.
I detta avsnitt tänjer dom ytterligare lite på detta älskade hat mot Meg. Hon är ingen av hjältarna, hon är inte Leia, inte ens en droid. Hon är.... Äckelmonstret i sopnedkastet på dödsstjärnan!
HAHAHHAHAAHA

Instant Karma: The Amnesty International Campaign to Save Darfur är ett samlingsalbum med covers på John Lennon-låtar. Bland andra Green Day, Snow Patrol, U2, R.E.M., Tokio Hotel,  Black Eyed Peas och sist men inte minst Jack's Mannequin feat. Mick Fleetwood är med på skivan. Pengarna som Amnesty International får in för försäljningen av skivan går till Darfur i västra Sudan.
Denna skivan köpte jag i somras och den har gått het i stereon. Här får ni höra när Andrew McMahon (Jack's Mannequin, Something Corporate) fullständigt kör över John Lennon.
 
Jack's Mannequin feat. Mick Fleetwood - God.

Idag gick jag upp 0900 tog mig en kopp kaffe och gick en 45minuters promenad. Solen stekte med sina sista varma strålar som inte kom fram under sommaren. Med solen i ögonen och New found glory i öronen gick jag med ett stort, nästan flinande, leende på läpparna och kände att det är så värt att ställa klockan och tvinga sig upp ur sängen på helgerna för att komma ut.
Sov inte bort morgonen! Brygg en kopp kaffe i stället...

Var uppe hos morsan på sjukhuset och tog blodtrcyket igen, med deras maskin.
Denna gång hade jag 114/nått på högerarmen (låååååågt) och på vänsterarmen hade jag nått på 130/nått. Med andra ord hade studenten mätt galet! Så nu kan jag fortsätta utan oro!

det var mitt blodtrycksvärde när jag gjorde min hälsokontroll på sjuksköteskeutbildningen.
Testet innefattade en hel del och var trevligt, men mitt blodtryck var tydligen ganska dåligt.
Och jag som lever så sunt, fan.

Kap.2
På kvällen gick tre barn till ett rum, där ingen varit förut. De öppnade den knarriga dörren. Det som en tjock vägg av vitt spindelnät. Som barnen pressade sig igenom. När alla var framme så såg de gamla möbler som var slitna. Väggarna var av stora stenar, en av ungarna snubblade och tryckte till en sten på väggen som sjönk in i väggen. En gammal bokhylla sköts åt sidan och en dörr kom fram. Barnen sprang mot dörren för att säga till Fredrik. När de skulle öppna dörren så satt den fast i väggen. Ungarna som hette Daniel, Stefan och Kevin fick singla slant om vem som skulle gå först in i tunneln. Slanten susade upp i luften och det blev Klave. Stefan fick gå in först in i tunneln. Den var fuktig, mörk och smal först fick de krypa på knäna men senare var de tvungna att åla sig på magen. När de ålat i fem minuter sa Stefan: - Det är för trångt, jag kommer inte längre. Pojkarna suckade men då sa Kevin som kröp i mitten att: -   jag tyckte att jag såg ett litet ljussken, så kan vi inte backa och se om jag kan komma in där? -   Det var en liten spricka i muren som ljusstripan kom ifrån. De upptäckte snabbt att det inte gick att ta sig igenom där, men Daniel blev så förbannad att han började slå på väggen. Då hörd de att det lät ihåligt och började slå mer. -   Efter ett tag blev sprickan allt större och efter ett tag kunde man se igenom den lilla sprickan och på andra sidan såg man ett rum. De slog allt hårdare och hålet blev större, till sist kunde Stefan, Daniel och Kevin Ta sig igenom och sträcka på benen igen. De såg en stor dörr och den öppnades med ett knarr och de såg korridoren som de gick på förut. Snabbt sprang de samma väg tillbaka som de kom från. När de kom fram sa ingen om det de hade varit med om. Klockan började bli mycket och alla var samlade.

Igår satt jag och gick igenom lite intervjuer med Danko Jones på youtube. Bandet får frågan "Vad lyssnar ni själva på just nu" och JC svarar lite olika band, men vips säger han "Karl Larson, a swedish singer/songwriter.." och jag måste ju så klart kolla upp det. Det visar sig vara sångaren från Last days of April som kör solo. Säkert många av er som visste om detta, men det har gått mig förbi. Lyssnar just nu på hans skiva "Pale as milk". Det låter bra, skönt att ha på i bakgrunden. Känns ibland lite som Fastball, ibland som Holiday With Maggie...  men inte riktigt ändå..
well... Me like a lot!

När jag letade runt efter vad som skulle räddas vid backupen av min data så hittade jag en rolig fil jag glömt bort.
i D:\skolan\annat\ hittade jag en wordfil med namnet "Spöke".
Det var inget annat än en liten historia jag började skriva som 10-11åring på vår gamla Victordator och som aldrig blev avslutad. Jag kom så långt som sex korta kapitel i denna "barnrysare".
Här kommer Kapitel 1 och om ni vill läsa de andra avsnitten i denna bok får ni be om det där ni lämnar kommentarer!
Jag har inte gjort fler ändringar från orginaltexten än de som Word gjort automatiskt.

SPÖKHUSET

Kap. 1

Det var en kylig kväll i december. Det regnade förfärligt. En femte klass hade gått vilse i en främmande skog uppe i Dalarna. Barnen bor nämligen i Uppsala. Gruppen bestod av två ledare, Fredrik och Lisa, och tjugo barn. Alla var dyblöta och rädda. Lisa sa att de var tvungna att söka skydd under natten. De gick hela kvällen. Efter ett tag kom de fram till ett stort mystiskt hus, som man beslutade sig för att gå in i. Det såg ut som ett SPÖKHUS. När alla gått in så hörde man dörren låsas och ljud hördes. Där var en lång korridor. De gick igenom korridoren. På väggarna hängde det mystiska tavlor på gamla kungar. Lisa och Fredrik gick runt och kollade om det fanns några rum att sova i. Senare kom de tillbaka och delade upp eleverna i rummen som de hittat. På morgonen sa en av killarna till Fredrik att han hört skumma ljud och skakningar i väggarna. Fredrik sa att han också hört ljud, men inte så barnen hörde det. Lisa sa att det måste ha varit vinden och ugglorna i träden. På kvällen sa en av eleverna att de sett en av tavlorna med gubbar på blinka med ögat. Fredrik sa att det måste ha varit inbillning. Men Fredrik trodde att det var ett SPÖKHUS. På kvällen berättade Fredrik spökhistorier, vilket var lite fel tillfälle. Helt plötsligt slokade stearinljuset och det blev mörkt i rummet. Då hördes ett iskalt skrik och ljuset tändes. När ljuset tändes saknades en av eleverna. Och alla sprang mot ytterdörren men den var låst från utsidan. Det blev panik. Då syntes en död människa hänga i ett rep runt halsen i en stor lampa ? den försvunna. En elev svimmade. Då förstod alla att det var ett spökhus. Hela huset blev kolmörkt. Sen efter ett tag tändes stearinljuset av sig själv? Alla var förskräckta och rädda. Fredrik sa att de skulle gå och lägga sig.

Dagen efter när de vaknade så hade inget hänt under natten. Men alla barnen var utsvultna och hungriga. Föräldrarna hemma i Uppsala började bli oroliga för att de inte hade hört av sig. När barnen varit borta i två veckor för mycket så ringde föräldrarna polisen. Polisen i Uppsala kontaktade polisen i Dalarna som började leta.

Jag har inte varit här och skrivit på ett tag. Det har en anledning, datorstrul.
När dettta skrivs skriver jag snabbare än vad datorn lyckas få upp det på skärmen. Jag skriver en lång mening, inget händer och vips flyger allt upp. Känns lite som att se en film när hackernissarna skriver koder omöjligt snabbt.
Min dator står vid ruinens brant.
I tisdags när jag startade min gamle trogne vän så stannade den i dos-läget och sa att det fanns ett fel på primary master WD......  "backup all your data and repalace the driver"
Nejmen tack, så snällt att du säger till att din hjärna inte riktigt fungerar! Annars brukar dom bara dö och där sitter man med lång näsa! Fast nu har jag backat upp det viktigtaste, tror jag, på mina externa diskar. Musiken, filmerna, serierna... ja det var väl allt. Snacka om nöjesmaskin! Får nog dubbelkolla det där innna jag kasserar min gamla Western Digital 200gb. Men det har varit en hårresande resa. Under kopieringen av filer har datorn hängt sig, stannat, sagt ifrån och allt möjligt, helt otroligt att jag kan skriva nu!
Men igår beställde jag ny hårddisk och nytt ram. Hoppas det ska göra att han lever ett par år till.

På jobbet idag hade jag Danko Jones i öronen nästan hela tiden. Det enda jag kunde tänka på var de två grymma livekonserter jag varit på med honom. Det raka, stilrena och hårda attityden i rockmusiken är helt underbar. Världens kanske bästa liveartist! Inte en död sekund! Även om man inte hört honom innan och ser honom live röjer man satan!  Går och väntar på att han ska släppa nästa års liveschema så jag kan boka in ett datum, antingen i Lund eller Stockholm. Gillar du rock gillar du Danko Jones!

(I somras gifte denne kanadensare sig i Kalmar slott med en kvinna från Kalmar. Må dom leva lyckliga i alla sina dagar.)

Igår (Söndag) testade jag att springa 15 km på Stensö. Det hela började med att jag vaknade, utvilad efter städdagen, 09.30. Satte mig i tv-soffan efter en halvdålig frukost (mjölken var slut) med P3 på radion och slöade till direkt. All ork i kroppen fullständigt dog! Efter ett par timmars musiksnack på msn med Linus från Stenungsund tog jag mig i kragen och gjorde det jag sagt till mig själv att göra, testa 15km i hygglig fart på stensö. Men eftersom jag var så himla trött så tänkte jag "kanske bara ska springa 12.5... det är ju trots allt tanken som räknas... fast om det känns bra när jag kommer dit så kör jag på..." jag tog på mig kläderna och började springa. När jag sprungit de 2600 meterna jag har till Stensö som uppvärmning kände jag mig ganska pigg trots allt. Hängde upp vindjackan på ett träd och nollställde klockan. Det hade tagit 12.30 att ta mig dit. Lugnt och fint uppvärmningstempo med andra ord. Jag började springa. Det kändes bra. Efter 1,4 km kom jag till en stig jag inte varit på tidigare, nya vägar väntade. Längst ute på udden kunde man springa två olika håll. Första varvet sprang jag vänster. Det tog inte lång tid innan jag var tillbaka på min gamla runda jag brukar springa och då kändes det som att det var lite kortare än 5 km. Kanske 4.5. Jag beslutade mig för att hålla mig så längst vattnet hela andra varvet och likaså det sista. Fast det kändes långt, men vad känns inte långt när man har sprungit över milen? Hur som hur tog det mig 68 min. Och då är jag osäker på distansen, tror nästan det var lite längre än 15 km. Försöker hitta en karta över stensö som är detaljerad med löpspåren men det är svårt. Har iaf mätt det på iform.se och jag trot faktiskt att de två sista varven var 5.6km. I så fall sprang jag 16.2 km. I så fall: Hurra för mig! Så vi säger det! Efter att jag tagit mig runt och slutat springa så stelnade mina ben till och jag fick gå de nästan tre kilometerna hem i regnet. Försökte småjogga, men det gjorde ont i vaderna. Väl hemma blev det ett av årets slöaste söndagar! [Lyssnade på Promoe - Long distance runner när jag kom hem. Kändes bra] "Like an athlete, a long distance runner On a track meet spring, fall, winter, summer They attack me, but it gon' make stronger"

Efter en helkväll med arbetskamraterna innehållande kubbspel, öl och dans/bartömning på Vallen så vaknade jag så sent som 13.00 av att mamma ringde i telefonen. Detta gav mig ganska dåligt samvete eftersom jag kastat bort halva dagen.
För att kompensera detta kom jag på en lysande idé! Storstädning! Jag dammsög, tvättade golv, gorde rent i köket och tvättade kläder! Efter flera timmars städning och springande upp och ner till tvättstugan så var jag klar. Härligt med doften av skinande rent! Sen kom Dennis från jobbet över och kollade på matchen sve - dan. Det blev även lite kv. skatan och en del snack om tjejer, relationer och så klart en massa musiksnack!
Nu ska jag med gott samvete lägga i mig i sängen och sova så sött...
God natt

Hur fan kan dom höja hyrorna!? Folk reagerar redan på hur mycket man betalar här ute.
Är inte vitsen med BOSTADSRÄTT att man ska köpa lähenheten för att komma undan lite billigare med månadshyran? Här verkar det iaf inte så? Dom ska höja min hyra med 101-115 kr/månaden plus 25 kr för parkeringsplatsen!
Detta innebär att jag kommer få en månadskostnad för hyra, parkering, lån och ränta mellan 6500 och 7000!
Hur i helvete ska det gå ihop har dom tänkt? Jag förstår om dom som köpte lägenheten 1978 har råd med det, dom har ju ändå inget att betala av, då dom nästan fick den! Medans en annan pungade ut 410 000!
Jag blir så jävla förbannad!

Då var min första träning på fredrikskans med de nya killarna avslutad!
Det blev ett riktigt kul och jobbigt pass som jag inte var van vid.
Uppvärmning, lugnt tempo runt banan
800m x 4   (2,25, 2,28s, 2,32s, 2,35s)
Nervarvning, rusch över fotbollsplanen på diagonalen, lugn jogging längst kortsidan och sen diagonalen igen (10 ruscher)
Avslutade det hela med att springa hem från fredrikskans till tegelviken.
Andreas (orienteraren) och jag ligger på ungefär samma nivå. Riktigt bra känns det!
Nu blir det 12.5 km på torsdagar och söndagar och intervallpass liknande detta på tisdagar.
Tuta och köra!

Johan som är rörmockare på bygget och som jag brukar cykla med till jobbet har kört sönder sin växellåda. Snäll som jag är säger jag att jag kan hålla honom sällskap även om det är svinkallt ute. Så idag cyklar vi i kylan  det går så fint så. Ända tills 3 meter från byggets grindar. Det börjar hoppa där bak och snabbt kan jag konstatera punkan!
Inge annat val än att gå hem. Det tog 45 min, fy fan! Nu är jag försenad till min löpning, får öka!

Hade problem med internet, funderar ifall det blev fel när räkningarna skulle betalas och ringer faktureringssupporten. Men det var ingen fara där inte, pengarna hade kommit fram.
Blir kopplad till NÖRDARNA och får tips om att det kan vara min utgångna brandvägg som stoppar ip-adressen. Avinstallerar Norton och testar, fungerade icke! Ringer igen och pratar med en glad norrlänning som körde "fram me cmd och  releasa din ip"
<ipconfig /release>
sen ska jag rycka ur sladdar fram och tillbaka mellan telefonidosan och modemet, sen ska strömmen brytas till de olika apparaterna,
"sådär, nu ska det funka!  händer de nått? här ser jag att dina uppgifter förnyas" (grov norrlänska)
"ja det blinkar här....  NU funkade det!"
"fint! ha en bra kväll"

trevliga norrlänningar! vill gifta mig med en sån!