Johannes...

Då sitter man här, 365 dagar efter att man vaknat upp i rickes lägenhet i norra berga med liten bakfylla och ett betongfundament i hallen, vid datorn och lyssnar på The Cardigans. Vad hände egentligen året 2007? Vad hade man för förväntningar? Vad gick inte som man planerat? Vad blev precis som planerat? I stora drag är jag ju en hyffsat välplanerande pojk som dom flesta av er vet. Men inte ens jag kan förutse vissa saker. 2007 var året då mina vänner fick för sig att flytta på sig och se sig om i världen, samtidigt som jag själv bestämmer mig för att slå rot och köpa lägenhet i prettogettot tegelviken. Men nu ska jag inte gå tiden i förväg, nej nu ska jag förklara detta i den finaste tidslinje.

Efter ett par ganska händelsefattiga inledande månader av året blev det April. Då drog jag, Ricke och Bratten till Bräkne Hoby för att hälsa på Kristin på sin skola. Det blev en härlig helg med fest och en väldigt, väldigt! bakfull Bratten dagen efter. Vid månadsskiftet April-Maj åkte jag och Linåker till London för att hälsa på Blomborg och gå på Give it a name Festival. En härlig resa med fest och borttappade plånbäcker som senare kom tillbaka. En festival som höll måttet trots att maten var på tok för dyr.

Sommaren kom. Jag köper en lägenhet av min kollega som blir tvungen att byta mot större då sambon får en bulle i ugnen. Det tog inte lång tid innan jag kände mig helt hemma i den och nu klarar jag mig fint. Lagar mat och städar när det behövs. Midsommar spenderades i Borgholm med vännerna boendes i Mormor och Bengans lillstuga på tomten. Strax efter det blev dom utsedda till världens coolaste morföräldrar eller något i den stilen av J. Blomborg. Jag gick till Strand i Borgholm för första gången. Faktiskt väldigt trevligt. Vi har minnen från en regnig förfest på deras verandra trycka mot husväggen tillsammans med några tidigare okända tjejer. Strand är sedan denna sommaren inget annat än Wheatus - Teenage Dirtbag, Scatman - Scatmans world och Jocke Boberg feat. Daft Punk - Alexander kyckling. Victorialoppet sprangs. I smått otränat skick gick det på 36.25. Ingen tid jag är direkt stolt över. Får skylla på att jag var otränad. (Vilket jag var...)

Lite senare blev det dags för Emmabodafestivalen tillsammans med Blomborg och Bratten. Mitt första Rassle. Härlig festival som jag ser fram emot att besöka igen, även om man tillhör de äldre besökarna!? Efter en onykter och festig sommar satte jag mig själv i träningsläger för att förbereda mig inför Lidingöloppet. Det gick mycket bra! Fick offra mycket tid för träning, men det var det värt! Hade en genomsnittlig kilometertid som var snabbare än victorialoppet, trots att det var 6km längre och i världens jävligaste terräng. Sen kom hösten. Vännerna började skolan på andra orter och flyttade för jobb och andra anledningar. Det var jag, Bratten, Sofia och Elin kvar i stan. Men vi gjorde det bästa av situationen och gjorde en utflyckt till norra öland.

Vid Halloween hälsade jag, Ricke och Lars på Blomborg i Karlshamn. Jättekul att se hur han har det. Inte heller där nere finns det några som slår oss på fingrarna vad det gäller dansgolvet!
Vintern kom och mitt liv blev läskigt monotont. Då hände något som förändrade min vardag lite. Bilen gick sönder och jag fick reda på hur det känns att cykla till jobbet i minusgrader. Brr. Det blev jul. Vännerna kom hem igen. Jag fick lite ljus i den mörka årstiden och nu är det ett nytt år. Så gott nytt år kära vänner. Vi får se vad detta året har att erbjuda mig. Kanske lite skoj, kanske lite sorg. Vem vet? Och slutligen tack till er som orkat läsa hela detta inlägg.
Puss och kram Johannes