Johannes...

Jag gillar inte småbarn, har aldrig gjort det. Dom är snoriga, högljudda och otacksamma.
Ibland stöter man på skräckexempel. Det har gett familjebildning en plågsam bild.

Men nu har jag varit hos en av Pappas arbetskamrater och "hjälpt" honom med lite el ett par kvällar.
Alla gånger jag har varit där har ungarna skött sig helt exemplariskt.
Sist när jag stod på andra sidan väggen med näsan i elcentralen och pannlanpan som enda ljus satt hela familjen i vardagsrummet och gjorde läxor tillsammans. Mamman läste högt för ena flickan. Pappan hjälpte den andre dottern. Tillsammans satt alla och diskuterade saker och skrattade. Lillemannen på två år tror jag låg och sov. Men när han varit vaken har inte varit annat än gullig. Stått och kollat på mig när jag jobbat. Som ett litet helgon.
One big happy family.
Det fick mig att tänka. Det där kan vara jag en dag. Jag vill vara "det där" en dag. Jag vill sitta i vardagsrummet med barnen och "den bättre hälften" med levande ljus och hjälpa till med läxorna. Iaf. om man får lika snälla ungar som denna familj.

Bara jag inte får snoriga, högljudda och otacksamma ungar dvs.