Johannes...

Kap.2
På kvällen gick tre barn till ett rum, där ingen varit förut. De öppnade den knarriga dörren. Det som en tjock vägg av vitt spindelnät. Som barnen pressade sig igenom. När alla var framme så såg de gamla möbler som var slitna. Väggarna var av stora stenar, en av ungarna snubblade och tryckte till en sten på väggen som sjönk in i väggen. En gammal bokhylla sköts åt sidan och en dörr kom fram. Barnen sprang mot dörren för att säga till Fredrik. När de skulle öppna dörren så satt den fast i väggen. Ungarna som hette Daniel, Stefan och Kevin fick singla slant om vem som skulle gå först in i tunneln. Slanten susade upp i luften och det blev Klave. Stefan fick gå in först in i tunneln. Den var fuktig, mörk och smal först fick de krypa på knäna men senare var de tvungna att åla sig på magen. När de ålat i fem minuter sa Stefan: - Det är för trångt, jag kommer inte längre. Pojkarna suckade men då sa Kevin som kröp i mitten att: -   jag tyckte att jag såg ett litet ljussken, så kan vi inte backa och se om jag kan komma in där? -   Det var en liten spricka i muren som ljusstripan kom ifrån. De upptäckte snabbt att det inte gick att ta sig igenom där, men Daniel blev så förbannad att han började slå på väggen. Då hörd de att det lät ihåligt och började slå mer. -   Efter ett tag blev sprickan allt större och efter ett tag kunde man se igenom den lilla sprickan och på andra sidan såg man ett rum. De slog allt hårdare och hålet blev större, till sist kunde Stefan, Daniel och Kevin Ta sig igenom och sträcka på benen igen. De såg en stor dörr och den öppnades med ett knarr och de såg korridoren som de gick på förut. Snabbt sprang de samma väg tillbaka som de kom från. När de kom fram sa ingen om det de hade varit med om. Klockan började bli mycket och alla var samlade.