spöke.doc
i D:\skolan\annat\ hittade jag en wordfil med namnet "Spöke".
Det var inget annat än en liten historia jag började skriva som 10-11åring på vår gamla Victordator och som aldrig blev avslutad. Jag kom så långt som sex korta kapitel i denna "barnrysare".
Här kommer Kapitel 1 och om ni vill läsa de andra avsnitten i denna bok får ni be om det där ni lämnar kommentarer!
Jag har inte gjort fler ändringar från orginaltexten än de som Word gjort automatiskt.
SPÖKHUSET
Kap. 1
Det var en kylig kväll i december. Det regnade förfärligt. En femte klass hade gått vilse i en främmande skog uppe i Dalarna. Barnen bor nämligen i Uppsala. Gruppen bestod av två ledare, Fredrik och Lisa, och tjugo barn. Alla var dyblöta och rädda. Lisa sa att de var tvungna att söka skydd under natten. De gick hela kvällen. Efter ett tag kom de fram till ett stort mystiskt hus, som man beslutade sig för att gå in i. Det såg ut som ett SPÖKHUS. När alla gått in så hörde man dörren låsas och ljud hördes. Där var en lång korridor. De gick igenom korridoren. På väggarna hängde det mystiska tavlor på gamla kungar. Lisa och Fredrik gick runt och kollade om det fanns några rum att sova i. Senare kom de tillbaka och delade upp eleverna i rummen som de hittat. På morgonen sa en av killarna till Fredrik att han hört skumma ljud och skakningar i väggarna. Fredrik sa att han också hört ljud, men inte så barnen hörde det. Lisa sa att det måste ha varit vinden och ugglorna i träden. På kvällen sa en av eleverna att de sett en av tavlorna med gubbar på blinka med ögat. Fredrik sa att det måste ha varit inbillning. Men Fredrik trodde att det var ett SPÖKHUS. På kvällen berättade Fredrik spökhistorier, vilket var lite fel tillfälle. Helt plötsligt slokade stearinljuset och det blev mörkt i rummet. Då hördes ett iskalt skrik och ljuset tändes. När ljuset tändes saknades en av eleverna. Och alla sprang mot ytterdörren men den var låst från utsidan. Det blev panik. Då syntes en död människa hänga i ett rep runt halsen i en stor lampa ? den försvunna. En elev svimmade. Då förstod alla att det var ett spökhus. Hela huset blev kolmörkt. Sen efter ett tag tändes stearinljuset av sig själv? Alla var förskräckta och rädda. Fredrik sa att de skulle gå och lägga sig.
Dagen efter när de vaknade så hade inget hänt under natten. Men alla barnen var utsvultna och hungriga. Föräldrarna hemma i Uppsala började bli oroliga för att de inte hade hört av sig. När barnen varit borta i två veckor för mycket så ringde föräldrarna polisen. Polisen i Uppsala kontaktade polisen i Dalarna som började leta.
"Då syntes en död människa hänga i ett rep runt halsen i en stor lampa ? den försvunna. En elev svimmade. Då förstod alla att det var ett spökhus. Hela huset blev kolmörkt. Sen efter ett tag tändes stearinljuset av sig själv? Alla var förskräckta och rädda. Fredrik sa att de skulle gå och lägga sig."
OMFG! Ligger vikt av skratt. Det är historier som denna som gör att man får ett sjukt sug efter att bli lärare. Sitta och rätta alla elevers historier och inse hur sjuka i huvudet dessa stackars barn är!
Alltså... det här var den mest osammanhängande text jag sett på ett långt tag! Helt galet alltså.
Tidigare kommentar som hävdar att barn är sjuka i huvudet måste jag kommentera; Jag tror att Joppas fantasier var ganska vanliga. Dessutom är folk mycket sjukare än vad de erkänner.
Joppa, fortsätt posta!
Du har i hela ditt liv kommit med en massa historier och fått oss att skratta. Kanske du nu börjar förstå varför.
