Johannes...

Då var det strax dags. Imorgon åker jag upp till stockholm för att springa Lidingöloppet M22 15km på lördagsmorgonen.
Om jag är nervös? Ja det är jag! Nervös för att inte kunna springa så fort som jag önskar. Om det vore flack löpning skulle jag nog kunna springa på 60 min (4min/km) Men nu är det djävulsk terräng. Hur djävulsk den är vet jag inte, vet bara att detta lopp är det jävligaste man kan springa. Jag pressar en del Promoe - Long Distance runner i mp3spelaren för att få upp pumpet.
"Like an athlete, a long distance runner
 On a track meet spring, fall, winter, summer
They attack me, but it gon' make stronger"
Funkar lika bra var gång!

Vad har jag för mål/förväntningar med detta lopp?
Till en början så anmälde jag mig mest för att ha något att sikta på. Det är så oerhört mycket lättare att fokusera och göra träningen seriös då. Nästa år räknar jag med Göteborgsvarvet, Sthlm Marathon och Victorialoppet.
Tillbaka till lidingö...
Jag ska gå ut lugnt, och öka succesivt, göra mitt bästa för att inte ryckas med i galningarnas tempo. Men det är nog lätt att göra det. Vi är inte många som springer min klass. Endast ett 40-tal. Man vill ju inte vara sist ut från startområdet...
Tänkt försöka hålla en kilometertid på 4.30. Gör jag det går jag i mål på 67min drygt. Vore inte en tid i klass med deras, men jag skulle vara nöjd! Mer än nöjd. Mitt första 15-km lopp, första terrängloppet, jag är glad hur det än går. Men känner jag mig själv så kommer jag vara äkligt trött efter det hela.
Återkommer med info från loppet på lördag. Nu kan man bara önska mig lycka till och hoppas att träningen inte varit i onödan.