Johannes...

Igår gjorde jag en sak som inte hänt på ett tag. Jag blev full, ganska rejält till och med. Har inte kunnat springa på snart en vecka på grund av en irriterande värk i fotleden efter Lidingö. Jag saknar de långa löppassen. Jag föredrar träningsvärk framför bakfyllehuvudvärk. Veta att kroppen säger ifrån på grund av en bra orsak istället för att känna hur den avgiftar sig. Jag springer hellre och lever ett nyktrare liv än att gå ut och festa var helg känns det som nu, fast vem tänker inte så under "avgiftningen"? Nästa vecka ska jag försöka komma igång med springandet. Försöka bli snabbare och pressa ner mina tider för nu har jag Göteborgsvarvet och Sthlm Marathon i siktet.