Johannes...

20 minuter innan föreställningen på Bastionen i Kalmar skulle börja slängde jag mig på cykeln. Jag var smått försenad eftersom jag tidigare hade suttit och letat efter slipknots första album för en vettig peng på eBay. Vilket jag inte gjorde... Väl inne i stan kommer jag på att jag måste ta ut pengar. Det var så att när jag skulle köpa biljett för att ta sällskap med mina föräldrar, som redan hade biljetter, så fanns det inga kvar. Men den trevliga damen i kassan skrev ner mitt namn på en lapp och skulle smuggla in mig utan biljett minuten innan föreställningen skulle börja. Mot fullpris, såklart! Väl inne sitter mor och far och håller en plats åt mig.
Föreställningen i sig var på en höft som jag räknat med. Blev dock lite smått irriterad på ett par kvinnliga högljudda karaktärer. Men det fick man leva med, dom dämpade sig lite sen.
Som vanligt i denna buskisvärld så är det ju massor av missförstånd och korkade karaktärer som gör föreställningen. Jag brukar ha svårt för sådant. Skulle aldrig klara av att se en hel Stefan och Krister t.ex. Men detta var bra. Höjdpunkten på det hela kom när det var ca 20 min kvar, då dom framförde en egen version av  Helen Sjöholms "Du måste finnas". Riktigt bra! Och vilka sångröster! verkligen oväntat.
Slutsats: Lite gapigt, lite dyrt, lite för mycket pulver i moset (mosbricka serveras i pausen), övertygande roller och bra skådespeleri med fantastisk sång ger 3 spärrnycklar av 5 möjliga.